::Välkommen till Pia & Oscar::

Jag vill gå i ide och inte komma fram förrän våren är här och barnen är friska. Eller egentligen kan det fortfarande vara vinter, det spelar ingen roll, bara barnen blir friska. Nu har de influensan. Elias har varit jättedålig, hög feber, inte orkat röra sig, inte orkat äta och så vidare. Men han är nu på bättringsvägen, det är bara den där eländiga hostan som håller i sig. Nu är det Maltes tur. Samma visa där, hög feber, snor, hosta och gnäll hela dagarna och nästan hela nätterna.

Vi kämpar på. Vad annat kan vi göra.

Är vi något annat än sjuka? Jag vet inte. Har tappat räkningen på alla förkylningar som avlöser varandra. Ett barn har i genomsnitt 7-10 förkylningar per år, men det tycker jag låter lite! Känns som vi redan betat av fler än så denna höst och vinter.Men det är bara att bita ihop.

Tack och lov för snön. Det gör det lite ljusare och lättare. Jag kan knyta fast Elias pulka i Maltes vagn och på så sätt kan jag förflytta båda barnen utan att det blir alltför tungt, vagnen gör liksom själva jobbet.

Annars är det mesta som i förra inlägget, Elias är trotsbarnet från ett annat universum, eller så är han helt normal, en liten dramaqueen som sin mor. Och Malte är inne i sin 9 månaders utvecklingsfas, vilket innebär att han är mammig och sover dåligt på nätterna. Japp, så har vi det.

over and out.

Elias har nu gått på förskolan i en vecka och har bland annat lyckats halka utomhus på en sten och slå sig rättså rejält på kinden samt släpat hem ett virus,så nu är vi lite,förkylda.Suck.
Han och jag har också haft rejäla brottningsmatcher några av hämtnings gångerna,ofta i samband med att han vägrat byta bajsblöja innan vi ska gå hem. Det är kanske inte jättekul att ha ett skrikmonster till barn att försöka hantera, när man dessutom har ett barn till.Plus då alla andra barn som står som publik på första parkett till den fars som utspelas och pedagogerna och de andra föräldrarna…Men det är bara att bita ihop och tänka att ”trots är heeeelt normalt”.Fast helst av allt vill man ju bara skrika och gråta själv.Haha.Inte konstigt att Elias har ett sådant temprament, det är som att se sig själv, fast i miniformat… Malte är oftast nöjd och glad bara han får hänga med,trots att storebrorsan är en liten miniKaltla.Tur är väl det.

Vi kämpar på med Malte på nätterna, han sover som en stock fram till runt midnatt (ibland tidigare) och sen vaknar han nästan en gång i timman, ibland mer, och vi måste gå upp och buffa honom för att han ska komma till ro.Denna vecka har jag haft nattpasset hela veckan, men det resulterade i dubbla (!!) migränanfall på fredagskvällen/natten, så det upplägget var inte helt lyckat. Jag kände mig minst sagt manglad efter den natten. Nu i helgen har jag passat på att sova då Malte tagit sin förmiddagslur, mellan 9-11,så nu kanske jag orkar med veckan som kommer. Men om jag får säga det själv så ligger jag på så mycket minus på sömnkontot att det skulle få Greklands statsskuld att blekna.
Vi t r o r att det kan vara fullkornsgröten som gör att magen krånglar, men det kan lika gärna vara en fas.Tydligen så händer det mycket i 8-9 månaders åldern…men vad vet jag. Vi tycker att han verkar ganska pruttig på nätterna och har läst lite om andra som har samma problem. Egentligen vill vi ju helst att Malte ska dricka välling, men han har vägrat flaskan konsekvent.Till idag då Oscar provade lite på vinst och förlust. 200 ml drog han i sig, så det var ju verkligen överraskande och bra.

Det största som hände denna vecka var att Malin och Tobias fick sin andre pojke den 13/1.En otroligt söt kille som vi längtar efter att träffa i verkliga livet.Skulle ju vara för hans skull som jag skulle sätta igång mitt FB-konto igen,för att hänga med bland bilder och uppdateringar.

Veckan som kommer ska vi fokusera på att bli friska, jag hoppas att jag äntligen kommer iväg till Friskis och Svettis med min granne, jag ska träffa lite vänner och sedan blir det en lugn helg.Det har varit toppen att ha en lugn helg nu, vi har bara varit hemma, ute och lekt, på promenader och så har vi fått massor gjort hemma. Oscar har frostat av frysen och jag har rensat ut kylen.Wohoo!Om vi alla är friska så blir det kanske ett besök på badhuset till helgen, båda killarna älskar ju att bada, framförallt Malte.

Over and out.

Det märks att Elias verkligen går igenom en kämpig period nu, jag vet att jag skrivit om det förut, men varje dag (nästan) händer det nya saker. Han är inne i ett ordentligt utvecklingssprång och mycket sker i hans kropp och huvud. Inte nog med att han är inne i en trotspersiod (som faktiskt är rätt så jobbig!) han drabbas också av enorma känslostormar, oftast av de arga eller ledsamma slaget.
Som idag, när solen höll på att gå ner och jag sa :” Nu får vi säga hej då till solen, nu går den ner bakom träden och kommer tillbaka i morgon bitti.” Och för Elias blev det som att en liten bit av honom liksom dog, eller gick sönder. Han blev SÅ ledsen! Först förstod jag ingenting, han liksom bara sjönk ihop, underläppen började darra, blicken började flacka och sedan var det som att sätta på en kran. Stora tårar rullade nerför hans kinder och han grät, som han grät. Hulkandes försökte han förklara för sin förvånade mamma varför han var så ledsen. Och hur mycket jag än bedyrade att solen skulle komma fram i morgon igen, var det som om det inte var nog.
Tillslut lugnade han ner sig och vi började läsa en bok för att avleda honom. Det märkliga (och lite fascinerande) är ju att man inte har någon aning om v a d som gör eller n ä r han drabbas av dessa känslostormar, så det går ju inte att förebygga på något sätt. Kanske ska man inte heller förebygga det, för det är ju väldigt nyttigt för honom att få prova alla dessa känslor, speciellt på oss, som han är trygg med. Men hu, det är ganska jobbigt att stå bredvid. Vi kärleksboostar och bekräftar honom allt vad vi kan!

I morgon åker vi hem till Stockholm igen och det känns lite vemodigt. Det är så härligt att se Elias tillsammans med sin farfar och plastfarmor, han njuter verkligen av att vara med dem. Det är härligt att se dem med Malte också såklart, men med Elias blir det så tydligt att han verkligen älskar dem så mycket. I går var de barnvakt till Malte, det är första gången vi lämnar honom (en längre tid) och det gick såklart jättebra. Då passade jag och Oscar på att hitta på något med Elias och jag tror verkligen att han uppskattade vår odelade uppmärksamhet.Dessutom kändes det väldigt lyxigt att bara ta hand om ett barn! Vi var på Universeum vilket är ett roligt ställe, men alldeles för dyrt för familjer (vilket är deras huvudbesökare). Elias var dock inte alls lika förtjust, som de andra gångerna vi varit där, så fort vi klev in i entrén pep han: ”Jag vill inte gå till fiskarna!” Men efter ett tag mjuknade han och sedan hängde han vid ett mindre akvarium nästan hela tiden, däremot gillar han inte det stora akvariet med hajar. Vilket man kanske kan förstå, eftersom han inte gillar hajar. Däremot gillade han ormhörnan och sprang fram och tillbaka mellan glasväggarna och tjöt: ”Hej ormen! Har du saknat mig?!” och ”Jag ääääälskar denhär ormen!”.

I förrgår var vi i Åsa och hälsade på min lillebror med familj. Elias och Alvin hade längtat efter varandra och lekte jättebra ihop, även om de också kom ihop sig lite grann. Det är så roligt att i smyg lyssna på deras resonemang med varandra och hur de löser ”konflikter”. Våra stora killar! Dessvärre hade lillkusinen valt att stanna kvar i magen, så någon bebis fick vi inte hälsa på. Men då får vi chans att åka ner snart igen! Malin skämde bort oss med god mat och för första gången fick jag äntligen smaka chokladfondant – smarrigt!

Hemma hos Lars och Ingegerd har vi blivit rejält bortskämda med jättegod mat och efterrätt varje dag. Jösses! Vi har säkert gått upp flera kilo, men gott har det varit! Det är lite som retreat att vara här, frisk luft, supersmarrig mat, trevligt sällskap, lugnt tempo och både barn och hund har blivit rejält ompysslade. Man kan lugnt säga att vi åker härifrån utvilade! Till och med våningssängen har varit skön att sova i!

Nästa vecka börjar livet sin vanliga rytm, Oscar börjar jobba, Elias börjar förskola (vilket säkert blir lite av en kamp eftersom han varit ledig i tre veckor!) och jag och Malte börjar på öppna förskolan och annat roligt. Framförallt måste jag och Oscar komma i form, då vi ska visa oss i badkläder i februari då det är dags för en härlig charterresa!

:Sonia: Ja, en tripp till Strängnäs och lite lek med Lina är på tiden!

Den som vill hittar mig på twitter med namnet: pia_wahlqvist

Hejhej

Just nu lever vi lata dagar. Blir bortskämda med barnvaktande, god mat och efterrätt.Vi kunde knappt ha det bättre, skulle väl vara vädret då…

Nästa vecka återgår vårt liv till det normala med jobb, förskola och diverse mammafikan. Det är tänkt att Malte ska fortsätta på sitt babysim, men vi tycker att tiden är så tokig, så jag ville byta. Men huvva vilka dåliga tider de hade att erbjuda! VEM vill gå och babysimma med sin åttamånaders bebis klockan 19.00 ?? Det är ju liksom som bäddat för katastrof.
Julen har varit lugn och skön blandat med lite förkylningar. Vi har haft nästan tre veckor ledigt tillsammans, så mycket har hunnits med, t.ex. rensning av kläder och leksaker vilket var välbehövligt. Några saker är kvar, t.ex. inköp av soffa och kanske en ipad, om Oscar får bestämma.

Just nu går vi och väntar på att svägerskan Malin ska ploppa ut sin bebis, åh vi längtar!!

Jag har börjat twittra.Faktiskt riktigt kul!

Det bästa med julen är att vi får vara tillsammans. Oscar är ledig i flera veckor och det är så härligt att vi är tillsammans hela dagarna. Man (rätt så ofta jag) kan också passa på att göra allt det där som man inte hinner göra när man är själv med Malte. Som att klippa sig till exempel. Det ser jag fram emot.

Julen har spenderats först i några dagar, innan julafton, hemma hos mina föräldrar i Strängnäs, själva julafton var vi hos Oscars mamma i Sköndal, nyår firas här hemma och sedan drar vi till västkusten. Då hoppas jag innerligt att min svägerska klämt ut en liten bebis! Fast det lär väl inte ha hänt, men hoppas kan man ju. Det vore så bra tajmat! =)
Julhelgen har kantats av ett konstigt magvirus som gjort att vi haft magknip och knappt kunnat äta något, killarna har varit ganska påverkade, mest Malte som har haft en krånglig mage. Men det verkar ju som vi sluppit vinterkräksjukan (ta i trä!) så vi klagar inte.

Killarna fick verkligen massor av julklappar och idag har jag och Elias börjat rensa lite bland alla saker, lite med principen ”en in-en ut”, men det gick sådär. Elias fick för sig att det bara var ”trasiga” saker som vi skulle sortera bort, så nu vet jag inte om han kommer att vilja leka med dem, då det är dags att byta grejjer. För vi har ju inte tänkt slänga eller skänka bort dem, utan bara plocka undan några, för att han inte ska svämma över bland alla saker. Men, vi får se hur det går med den saken.
Igår frågade jag också Elias om han tyckte att det var en bra idé att Malte skulle sova i hans rum och då svarade Elias: ”Ja, han får det.” Så nu gäller det väl att smida medan järnet är varmt, antar jag. Jag har lite delade känslor kring det, för jag tycker nog egentligen att Elias är för liten för att dela rum. Han har ju inte riktigt det där ”farlighets-tänket”, som att när han vill ge Malte en bok så kan han lätt dänga den i huvudet på honom, i all välmening. Är lite rädd att han ska få för sig att ”hjälpa” Malte på natten, då vi inte är där. Men jag är nog lite av en hönsmamma, när det gäller min lille pitepalt.

—————————————————————————————–
Igår kväll var jag och fikade med en god vän, det kändes fantastiskt att vi kunde båda två, att barnen var friska och våra män hemma. Tiden gick så fort, så fort och det kändes som vi bara naggade på ytan av alla ämnen som vi ville prata om. Men hon är klok min vän. Ger mig nya perspektiv och tankar.
Mycket av mina tankar handlar om vår framtid, vart vi ska bo, hur våra liv kommer att bli, barnen, förskolan, fritid, ja,livet.
Jag avundas mina vänner där livet verkar ha ”fallit på plats”, i alla fall utifrån sett, speciellt de som bor i hus, det känns så definitivt med hus på något sätt. Som att ”här ska vi nu bo i många år”. Nu b e h ö v e r det ju inte vara så, att bara för att man köper hus, så kommer man att bo där i hundra år, men de allra flesta köper ju hus för att bo där, länge. Jag tycker att det är jättesvårt, egentligen allt som har med hus att göra, vart ska man bo, hur mycket får det kosta, hur långt/kort till jobbet och förskolan är rimligt, hur gammalt/nytt ska/kan huset vara, hur många rum… Listan är ju oändlig!

Idag har jag och Elias varit på en rejäl utflykt. Egentligen skulle hela familjen åka till Mariefred och umgås med familjen Ahlqvist/Marnetoft, men de blev sjuka (inte helt otippat dessa tider!) så då bestämde jag mig för att göra något roligt med Elias. Malte och Oscar stannade hemma och tog det lugnt (Malte) och städade (Oscar). Jag och Elias åkte till Junibacken, det innebar alltså: Pendeltåg, gångmarsch i snöblandat regn, spårvagn och sedan gångmarsch till Junibacken som ligger bakom Nordiska Museét på Djurgården (och så samma resa hem, fast vi tog buss istf spårvagn). Man kan ju tro att det är nära till saker i Stockholm, haha, det tog 40 minuter enkel resa att ta sig till Junibacken, men det är ju i alla fall i samma stad!
Vi kom dit strax efter öppning så det var ingen kö till någonting vilket var skönt. Överlag så var det inte mycket folk att tala om, i alla fall inte alls så mycket som jag läst och hört att det skulle vara. Vi började med att åka Sagotåget vilket var skitdumt såhär i efterhand. Elias var alldeles för liten (ung) för det tåget, själva resan tog ca 10 minuter och det var verkligen jättefint gjort, man flög dessutom lite i luften vilket gjorde att Elias benämnde det hela som ”hissen”. Men det var alldeles, alldeles för läskigt för Elias. Det började redan efter halva resan vid Karlsson På Taket och sedan fortsatte det med Nils Karlsson Pyssling och Tjofsan i megastorlek, sedan höll jag för Elias ögon lite nu och då vid Ronjas skog, Bröderna Lejonhjärta och Katla. Big Mistake! Efter den lilla tågresan ville Elias åka hem.
Tack och lov lyckades jag muta honom med pannkaka och sylt och sedan var han glad och nöjd igen. (Phui!) Sen lekte vi i de olika rummen och det var toppen, roligast tyckte Elias att det var i ”Krakel Spektakel rummet” (temautställning med Lennart Hellsings böcker)och speciellt Musikbussen som också spelades som en föreställning. Vi gick också på föreställningen med Pettson och Findus som baserade sig på en av Elias favoritböcker ”Stackars Pettson”. Sen var klockan 13 och både jag och Elias var lika trötta, så efter en mutgåva i form av en buss (som Elias nu sover med) så begav vi oss hemåt.

För några månader sedan hade denna resa varit otänkbar, jag hade inte klarat av det. Jag hade bara sett motgångar, svårigheter och blivit jättestressad av allt som skulle kunna vara potentiellt stressande (allt ifrån att missa en spårvagn till att Elias skulle få ett trotsutbrott) och tillslut vara så uppskruvad att resan hade varit omöjlig att göra. Men nu mår jag äntligen bra- nu är jag mig själv igen! Och allt gick jätte, jättebra! Kanske är det så, som min goda fina vän Emma skrev i ett sms, kanske är jag lite tuff? =)

I förrgår hade min kör julkonsert och jag och en kompis tillika körkamrat sjöng duett, det lät fint på duettdelen men jag klantade bort mig på min lilla soloinsats på en vers. Aja, så kan det gå. Konserten i sig var överraskande bra och det var väldigt roligt att avsluta en första körtermin med en så fin och ”dragig” konsert.

Malte har börjat bli lite sur och otålig för att han inte kommer fram till saker han vill nå. Liiiite roligt är det att se hans vilja, det är ju en del av hans personlighet. Han ligger på mage och guppar och flaxar med armar och ben som en säl, men framåt kommer han inte. Stackarn.

Snart är det julafton, kan inte fatta vart tiden tar vägen! Men vi är ute i god tid och har köpt alla klappar som ska köpas. Kanske är Oscar lite besviken över att jag lyckades få igenom att vi ska köpa något gemensamt till oss (typ något större som biljetter till en show, hotellövernattning eller ny soffa), och inte individuella klappar, är det tråkigt?!
Elias är fortfarande rädd för tomten, så han har nu bestämt att tomten ska lämna hans julklappar under granen som står ute på vår bostadsrättsförenings innergård. Ja, varför inte…?!

over and out.

Jag (och resten av familjen) klarade oss från vinterkräksjukan! Hurra, hurra, hurra!

Nu hoppas vi att vi ska klara oss resten av vintern också. Tur att vi har ett sk ”kalenderljus” (ett ljus som räknar ner alla dagar i december till 24/12) så att man ser vilken dag det är, för de senaste veckorna har verkligen bara flytit ihop och försvunnit.

Nu är vi faktiskt ganska så friska. Hurra för oss! Jag har fortfarande ganska ont i halsen och Oscar har lite feber, men barnen är ganska så friska och krya så vi är tacksamma för det.
Men sedan klockan 7 i morse lever jag med en countdown. Inkubationscountdown. Igår kväll var det repetition med min kör, som har konsert på torsdag. En kompis till mig sjunger i kören och vi ska också sjunga duett ihop på konserten, roligt! Hon kände sig dock lite hängig igår, eller rättare sagt, hon hade lite ont i magen. Vi skämtade lite om att det kanske var vinterkräksjukan, för hahaha,tänk så roligt om heeeela kören nu skulle få vinterkräksjukan. Hahaha, liksom, vilken ”rolig” grej. Min kompis gick hem lite tidigare och någon timma senare får jag ett sms: Det är (OM det inte var en dålig kyckling) vinterkräksjukan.

De som känner mig, vilket säkert är alla som läser denna blogg VET att jag är hypokondriker så efter det ödesmättade sms:et googlade jag på allt som har med vinterkräkis att göra, tog 15 vitpepparkorn och gick och lade mig med värsta ångesten. Inkubationstiden är mellan 12-48 timmar och klockan 7 i morse började min klocka ticka.

Håll tummarna!